Att våga är att mista marken för en stund. Men att inte våga är att förlora en del av sig själv, jag ångrar varje gång jag inte vågat, älskar när jag vågat, även om det gått rätt åt tjotahejti. Då drar man antingen lärdom av det eller skapar ett minne att skratta åt - lite längre fram. Vingklippt, tryggt traskande på jorden - eller fri, flygandes mot horisonten mot det okända. Det säkra före det osäkra, eller tvärtom eller kan man få allt samtidigt? Hör mig själv börja krångla till det. Man ska inte krångla till saker, det blir egentligen inte krångligare än man gör det. Och ta inte allt för seriöst och hårt, förlåt och pröva nya vägar.
Det finns iallafall tre ledord att följa: Kärlek, drömmar och passion. Finns alla i många former och variationer. Vi lever inte bara en gång, vi dör bara en gång, vi lever varje dag tills dess. Det kan finnas dagar som inte är bra, men det kan finnas något bra i varje dag. Det är aldrig försent att få minnen för livet, det är ju inte dagarna som räknas utan innehållet i dem. When writing the story of your life, don´t let anyone else hold the pen.
Och ta hand om din själ och din kropp, för den är ditt hem, trygghet och bästa vän resten av ditt liv var du än befinner dig.
Det man utstrålar får man ofta tillbaka. Sprider du glädje, så får du glädje, för vem dras inte till glada personer? När jag jobbade som pedagog på en förskola förut fick vi alla skriva ett brev till oss själva i framtiden. Där skulle vi skriva hur vi hoppades att barnen skulle minnas oss i framtiden. Jag minns att jag skrev att "jag hoppades de skulle minnas mig som en busig och glad fröken som de även kunde känna full trygghet med och trösta sig hos". Det kan man även översätta till resten av livet, väldigt tänkvärt.
Förresten, människor kan flyga, (but don´t try this at home):